Det är onsdagkväll, du är full och trött. Du sätter dig på bussen hem. På vägen hem i bussen slumrar du till lite och blir senare väckt av chauffören som säger något du inte hör. Du frågar:
"Vars är jag nånstans?"
"I bussgaraget", blir svaret.
Smått panikslagen och väldigt förvirrad kliver du av bussen. Det är ungefär runt midnattstid.
Hur hände detta, vars är jag och hur tar jag mig hem? Ett riktigt "WTF-moment" så att säga.
Chauffören säger att du ska gå in och prata med någon på kontoret och pekar mot en ingång.
Du går in och berättar för en äldre man att du somnade på bussen och vill hem till Campus. Han blänger på dig som om du vore en full idiot (vilket kanske inte är så långt ifrån sanningen som man önskar) bakom sitt skrivbord och med lite sur ton i rösten säger han att du befinner dig på Våxnäs och att det inte går några bussar därifrån längre.
Du tänker: "Vad i helvete?! Måste jag GÅ hem 7km (eller vad det är) nu?! Faaan!!" och allt känns väldigt hopplöst. Oroskänslan i magen är fruktansvärd. Att gå ca 7km, utan att veta vägen hem ifrån Våxnäs, när man är full och trött samtidigt som att det är kallt ute är inte något man gärna vill göra.
Samtidigt så kändes det som att Den blekfete fan var tvungen att göra detta för att komma hem denna onsdagsnatt, men resan hem är en helt annan historia.
Nu förstår jag verkligen folk som ofta säger dagen efter att de aldrig mer ska dricka alkohol. Idag mår inte min kropp bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar