...och tugga på dom. Mamma å pappa har alltid gnällt på hur jag alltid måste fingra med nått eller ännu värre tugga på det. Kan va allt möjligt som jag får tag på, pennor, grässtrån, pappersbitar eller plastkor. Favoriten på jobbet har blivit plastbesticken vi tar från restuarangen, brukar växla mellan kniv, sked och gaffel utifrån dagens begär. Sakta men säkert tuggas den sönder och blir till små söndertuggade vita plastbitar, mycket fint. Fast aj ibland, lyckades nyss sticka mej på tungan.
Förresten, mina kalsonger är grymt töntiga och jävligt osköna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha det där med att tugga i saker känner jag ju igen! Men visst är det underbart!? puss
Skicka en kommentar