Del 2

Ah fredag eftermiddag, älskar hur folk slutar bry sej om allt som har med arbete att göra timmarna innan helg. Då får man chans att skriva detta...

Christine, Kristin, Tine, Ch eller helt enkelt fröken Forsberg-eran började på Högstadiet, mest för att jag inte visste att hon fanns innan. Vi gick i samma nördklass och tillskillnad från mej var hon faktiskt både duktig, engagerad och intresserad. Jag var grymt imponerad att någon orkade lägga ner så mycket tid på en sån sak som skolan. Till mej har lärare alltid sagt. "Magnus, du är väldigt duktigt men skulle kunna vara mycket bättre om du bara la ner dig lite mer". Till min mammas stora förtret har jag aldrig gjort mer än vad som är nödvändigt. "Hur har Jag kunna fått så lata ungar!?", hon säger det inte men hon tänker det.
Men detta handlar om Ch och hon la ner sej och hon var en sån där idol man ser upp till men inte vill vara som. Hon engagerade sej i massa grejer utanför skolan med, i vänner, i politik, i killar...ja det mesta. Det gjorde att hon hade massvis med vänner och ville man hänga med henne fick man boka in det några dar i förväg. Men det var det värt för Ch är en helt underbar person och trots hennes begåvning och smarta yttre är hon en härligt rolig blåst blondin på insidan. (Eller så gör hon det bara för att jag ska slippa känna mej dum, hon är snäll med!)

Det var också Ch som var först med att locka fram mina feminina sidor, här kommer lilla Magnus som tyckte det var skoj att leka krig tills han va 12 och började umgås med en tjej som passionerat förespråkade jämställdhet och killar som var i kontakt med sina känslor. Ändå vet jag nu att hon slänger sej på råbarkade mansgrisar som en tjockis på en chipsskål. Är man kompis med Ch är man också kompis med alla hennes tjejkompisar och minns fortfarande en kväll när vi satt å grillade och dom snackade ögonbryn. Feminism var också ett hett samtalsämne och jag fick minsann lära mej att man skulle respektera tjejer och allt skulle vara jämlikt . Tre år av tjejkvällar sätter sina spår och la grunden för den metro-sexuella Magnuf ni känner idag. För dom som skulle vilja testa på kan jag säga att tjejkvällar ger en inte helt sann bild av tjejer. Det är lite som killar i en bastu, fast värre för man kan inte se ifall verkligheten lever upp till orden. Hon drog också iväg mej på min första festival, till Arvika där religionen kring tältguden vaknade till liv, jag fick min första kontakt med tältsex (tyvärr ingen deltagande roll), och söta söta Christine trodde hon kunde lura folk att hon va utländsk genom att prata engelska på bred värmländska. Hon fick mej faktiskt att krypa ur min trygghet för att testa på massa saker. Vi slutade nästan helt umgås under gymnasiet, speceillt när vi båda hade varsin respektive, men här kommer bland det bästa med henne för det spelar ingen roll hur lång tid det går mellan vi ses. Så fort vi ser varandra är det som att vi alltid vart bästa vänner och pratat med varandra varje dag sen vi sa våra första ord.
-Mammja? Mammja pjappa!
-Pjappa pjappa!

Dom senaste åren har vi setts kanske en eller två gånger per år men det är lika härligt varje gång! Nu lär det tyvärr dröja ännu längre för hon har fått för sej att läsa till doktor i Danmark och jag fjantar ju runt på en grön ö så vi får se när vi ses igen men jag vet med säkerhet att det kommer bli en ruskigt bra dag. Hah, två ungdomar går i samma klass på högstadiet, den ena hamnar i Köpehamn och ska bli läkare, den andra jobbar på helpdesk.

Christine var också den som introducerade mej för Ninni som kom att spela en kort men väldigt viktig roll i mitt liv, mer om det i Del 3